Märklig resa...

Jag var i Polen tillsammans med några andra som jag inte direkt vet vilka de är, förutom bästa vännen H som också var med. Med mig hade jag också mina 15 barn, alla i 1-6 års ålder. Vi var på en knökfull tågstation och jag skulle köpa biljetter.
- Hej, jag ska till Mosle, 16 biljetter tack! säger jag... på svenska.
Jag antar att hon i luckan säger, på polska: -ursäkta, jag förstod nog inte?
- Jamen Mosle... (vänder mig om till kompisen som står bakom..) han kan plötsligt polska och säger: - Krezolpska!
- Javisst, det går bra, här varsegod, 16 biljetter, säger kassörskan. På svenska! Glada över att plötsligt kunna samma språk pratar vi sen, hon och jag, om allt möjligt - väder, hur det är att ha 15 småbarn, andra sevärdheter och schyssta matställen - tills det börjar bli en väldigt stressad stämning i lokalen eftersom det är fler som vill köpa biljett innan tåget kommer.

Jag tar mina barn och rusar in i vänthallen som påminner om Londons tunnelbana - långa gångar med rulltrappor åt alla håll. Man får dock inte stå på perrongen utan måste sitta i stora blå stolar som står i labyrintgångar för att rymma så många som möjligt. De går även uppåt som i en backe, likt en läktare, och man får kryssa och klättra fram och tillbaka, upp och ner mellan stolarna för att komma fram.

Någon som är bra på drömtydning? Betyder nattens lärdomar att det inte är lätt att hitta sittplatser brevid varandra när man har 15 barn och ett kompisgäng med sig, likaså att det är värdefullt att kunna språk? Eller är betydelsen nåt helt annat? För som tur var... alltihop var bara en dröm!

//Annisen