Löneförhandling...

Sen jag fick mitt första barn har jag haft så svårt att stå upp för mig själv. Jag börjar gråta för minsta lilla och det ser ju inte så bra ut när man försöker prata för sin sak och det man har rätt till. Särskilt i öga-mot-öga-situationer är detta lite av ett problem nu för tiden. Jag är lite rädd för att jag inte ska orka prata för mig just för att jag kanske börjar gråta. Detta är dessutom något jag aldrig haft några problem med innan jag fick barn så jag retar mig en del på det också. En del säger att det går över och jag får väl tro på dem då..;o)

Hur som helst lyckades jag höja min vikarielön på ena extraknäcket med i alla fall 500 kr! Alltid något. Så stärkt av att jag lyckades få en liten framgång i alla fall så tog jag mod till mig och ringde upp min gamla chef nu alldeles nyss. Jag vikarierar numera alltså också på min gamla arbetsplats och tänkte att det måste ju gå att få mer i lön än bara det man får även där - om man ligger på lite.

Sagt och gjort, jag ringde, jag pratade för mig, lyssnade vad chefen tyckte, kom med nya infallsvinklar, började INTE gråta, och fick fram det jag ville. Go Anna! Nu är det bara att vänta och se om det gav resultat... (Hon skulle höra av sig.)

Hoppas, hoppas, hoppas!
//Annisen

Tank(lock)spridd...

Hur gick det till egentligen???

Tankade bilen.
Hängde tillbaka slangen.
Köpte glass.
Hoppade in i bilen, öppnade glassen, körde iväg.
Fortsatte köra i ca 4,5 mil!
Kom hem.
Allt frid och fröjd.

Sambon kom hem.
Frågade vart tanklocket var.
Jag ba: hmm... va??

Det visade sig att jag glömt stänga tanklocket efter jag hängt tillbaka slangen. Helvete så korkat! Tankspridd är bara förnamnet.

Mamma vart barnvakt och hon lovade hålla utkik på hemvägen - hon återvände typ tre minuter senare. Då låg tanklocket bara hundra meter hemifrån... sönderkört. Sambon beställde ett nytt.

Nu undrar man ju varför locket satt kvar på luckan på en krokig och inte alltför väl asfalterad väg i 4,5 mil men bestämde sig för att hoppa av och bli överkört bara 100 meter från min egen uppfart???

//Annisen

Gôtt mos..

I går var det ju jobbardag - 12 timmar i sträck. Inte fysiskt jobbigt, snarare psykiskt, men det gick bra. Det var ganska lugnt och så var de jag jobbade ihop med hur goa som helst. Jag lyckades faktiskt med konststycket att få en "matvägrare" att äta en HEL portion mat, eller jag matade inte men jag lagade maten... Snacka om credit på att det var ätbart..;o) *egopoäng till mig*

Idag däremot har det planterats morötter och sallad. Sent kanske en del tycker, men det blir säkert grönsaker av mina frön ändå..!

Traditionell söndagsstek hos svärisarna har också klarats av förstås..

Fyttirackarns vad folk det var...

Tillsammans med hela södra Sverige och några tyskar och danskar spenderades ungefär heeela dagen på Gekås i Ullared! På ren svenska var det helvetiskt mycket folk där idag.

Jag som är en hyfsat stadig besökare och som kan de flesta knepen åkte dit rejält på punkt nummer 1 - att hitta en schysst parkeringsruta lagom långt från både kundvagnar som ingång till shoppingens mecka. Vi cirkulerade runt på den förbenade parkeringen i kanske 40 minuter utan att se skymten av något som skulle ens kunna fungera som tillfällig parkering.

Sen gav jag upp och tänkte att vi far in på en gata... där var fullt med bilar! Sen visade det sig dessutom vara en återvändsgata så jag backade in på en uppfart... Den var väldigt stor tyckte jag. Sagt och gjort så ringde jag på dörren till huset och frågade om jag kunde få parkera hos dem eftersom det var totalt kaos på Gekås?! De snälla människorna förstod mycket väl vad jag pratade om eftersom de suttit ute i solen och tittat på alla bilar som cirkulerade omkring denna dag (nä kanske inte, men de sa att det varit väldigt många bilar och vänt på deras uppfart idag..) - jag fick stå där!

Så fick vi i oss lite mat och sen hade vi sån tur att den timmeslånga kön bara försvann när vi skulle till att gå in i varuhuset... När vi kommit in och tagit våra korgar råkade vi slänga ett öga ut genom ett fönster och då var det aplång kö igen!

X antal timmar senare sitter jag då här i soffan igen. Vi har precis svullat hämtmat och nu ska jag packa upp mina fynd..;o) Hittade faktiskt en hel del kläder..!

Imorgon väntar ett jättepass jobb på mig, kl 10 - 22. Hoppas det flyter på bra så timmarna flyger...

//Annisen

Ledi' torsdag...

Idag stod det firande av sambons mormor på agendan. Hon bor sen ett par år - typ 17 - på ett äldreboende och i källarn där finns en bra lokal att vara på när man är några stycken som vill passa på att fira loss lite. Nu var det kanske inte det mest livade födelsedagskalaset idag, sötgumman blir ju 92 bast, men vi försökte så gott det gick. Hon var i alla fall överväldigad över det långväga besöket... (misstänker starkt att hon förväxlade oss med några andra släktingar för själv tycker jag nog inte att två mils avstånd bör kallas direkt långväga kanske..) Inte lätt att bli gammal alltid!

Innan vi for på kalas hann jag, trots att det är röd dag och allt, skriva en del på vårt grupparbete som ska in inom kort. Gött! En av studiekamraterna kom förbi och vi tog helt enkelt tag i saken och började skriva. Skönt att ha kommit igång och strukturerat upp det hela.

Nu väntas experimentpaj med de stackars egna rabarberna och äpple..

//Annisen

Tisdagssjuka...

Två tisdagar i rad har mor min fått rycka in som barnvakt p g a sjuka barn. Jag har således fått komma sent till min VFU eftersom mor haft ärende innan hon kunnat ta sig hit. So far so good skulle man kunna säga.. MEN tror ni inte den minsta får feber under måndagseftermiddagen. 39 grader. Ingen förskola - ringer mamma. Hon kan som tur var rycka in igen.

Vad säger man till sin praktikplats - mina barn är tisdagssjuka?!! Det kändes lite fånigt att för tredje tisdagen i rad säga att jag kommer sen eftersom jag måste vänta in barnvakten. Den här gången ringde jag ju inte samma morgon utan sen eftermiddag strax efter att sambon talat om att lillan var sjuk. En vikarie svarar - ingen ordinarie kvar - okej säger jag, skriv så här på en lapp är du snäll:

"Anna (VFU) kommer även denna tisdag sent, runt kl 10. Barn sjuka... igen... Inväntar barnvakt... som vanligt!"

Jag möttes inte av några elaka kommentarer i alla fall när jag väl dök upp..;o) Och idag, onsdag, är det sista dagen så då ska jag fjäska lite extra med blommor och godis till alla berörda!

//Annisen

Lite av varje...

Får ju börja med att säga: GRATTIS NORGE! Kul att ni tog hem det i år. Bra låt.

Igår hade vi fullt hus med mina föräldrar och bror. De skulle vara barnvakt då jag och sambon jobbade om varandra. Sen stannade de och grillade på kvällen och jag fixade ihop en mumsig paj av grannens rabarber. Mina egna rabarber växer ingenting, har kanske fem små smala stjälkar, medan grannen har en hel armé med stora rabarberblad i sin trädgård. Orättvist är vad det är!

Sen blev jag typ sjuk. Första gången på supermånga år som jag inte sett omröstninen i Eurovisionschlagerfestivalen... Jag orkade inte vara vaken - sprängande huvudvärk, grymt ont i halsen och en lite brännande känsla i magen gjorde sitt till. Trodde det var bättre med mig idag när jag vaknade, men nu vete katten om det inte är sämre igen..?!

Lunchtips någon? Mitt kylskåp ekar tomt. Jag får nog trolla idag igen...

//Annisen

Lite skadad.. jag vet..;o)

Då jag varit ute och dansat på sk buggställen sen jag var typ 15 så får ni ursäkta om jag kanske verkar lite tjatig, men nu har tjejen stött på patrull ser ni!

Jo, tydligen är det så att jag kan sjunga, inte hela men en bit, en låt som inte finns någonstans samt att ingen har hört talas om den... Och då menar jag andra inbitna dansare som dessutom säkert också var ute i svängen för X antal år sedan.

Jag kom dock inte på detta nu i skrivande stund om ni trodde det. I omgångar har jag letat efter texten på nätet nämligen. Kanske under ett par års tid?? Det retar mig nåt så förbenat att bara kunna fragment när nu låten verkar ha etsat sig fast hos mig, i vad det verkar, för evigt... Ja den har funnits med mig i ca typ kanske 13 år nu. Kan säga att vi är kompisar, låten och jag..;o)

Igår kväll gick jag igenom hela Spotify, men inte någonstans hittas denna text/låt eller för den del gruppen som spelade den. Hjälp mig nu!

Bandet vi dansade till och som spelade låten heter Lars-Peters orkester. Hahaha.. bara det va!

Refrängen går ungefär så här: ..."Om och om och om igen, ska jag ge dig kärleken. Jag ska tända varje ljus, i ditt liv. När du ser på mig och ler, vet jag att jag vill ha mer, av din kärlek, av ditt skratt... om igen.".

Det är inte säkert att texten går ordagrant precis så där, men i stora drag så..;o) En klämkäck liten låt är det i alla fall. Om den nu finns? Visst har jag väl inte hittat på alltihop??

För att öka på buggidiotin ytterligare, och för att bekräfta att det hela är helt verkligt, ska tilläggas att jag har ett idolkort (som alla dansorkestrar har som ngn slags reklam/beundrargrej under spelningar) på orkestern i fråga. På baksidan har jag skrivit datum och vad jag tyckte om danskvällen..;o)

Ge gärna tips på hur jag kan gå tillväga för att hitta låten - mina idéer är slut...

//Annisen

Ganska snopet...

Idag var det dax för kanske Sveriges största tävling i bugg. Det är Jönköpingstrofén jag talar om och då ska man ha tur om man hittar parkering i stan ska jag tala om. Mycket folk är det gott om på den tävlingen, men det är samtidigt en av årets roligaste sådana också.

Jag såg alltså fram emot denna tävling eftersom jag inte kunde delta förra året. Matsäck fixad och allt klart... får reda på att vi inte var anmälda!!! Va? Hur gick det där till? Jag sa till i januari att vi skulle med på den tävlingen. Det har tydligen kommit bort, men alla andra tävlingar jag sa till om vid samma tillfälle har ju liksom funkat... Varför inte denna?

Hur som helst hade min danspartner fixat en efteranmälan på oss sent i går kväll så vi fick ju vara med i alla fall. (Kostar oss dock en slant istället..) Det hela slutade på en hedrande 15:e plats. Av ca 50 startande par i vår klass och med tanke på omständigheterna jag beskrev innan, var det ju ett helt okej resultat! Och framförallt var det roligt att vara med. Även om man med facit i hand klart skulle vilja hamnat betydligt högre upp på listan... men men... en dag vänder det och går uppåt igen.

Optimist.. Jojemen!

//Annisen

Perfa avslutning på fredagen...

Kom hem i fredags och läste i lokalblaskan att Mora Träsk(!) skulle vara på hemorten på kvällen.. Men hallå, jag ba typ va? klart ungen ska se dem... sagt och gjort... En timme senare sitter jag o A på golvet i lokalen och väntar tålmodigt tillsammans med ett gäng andra barn och vuxna på att de ska köra igång. Fullt ös på en gång var det. Sen kan man undra om det var barnen på plats eller deras mammor och pappor som hade roligast...?!

A var i alla fall helt salig när vi gick därifrån och tyckte vi skulle gå och hoppa tillsammans med dem varje kväll. Hon fick dessutom med sig ett signerat kort hem - lyckliga hon..;o)

...och jag som inte sett dem på sisådär kanske 22 år (men hallå.. hur gammal är du männska..!) tyckte också det var värt impulsrycket att gå dit... faktiskt!

//Annisen

Jag säger bara...

...SPOTIFY here I come! *tjohooo*

Åh vad det är kul..;o)

//Annisen

Helgen..

Vädret har ju varit stadigt väldigt hyfsat ett tag nu och så även denna helg. Lite kallare idag om något negativt ska nämnas, men lite regn behövs å andra sidan om smultronen ska ta sig år så det får väl vara hänt.

Vi har hunnit med lite av varje...
I fredags morgon fick vi som vanligt under 1 maj ett pampigt uppvaknande då musikkåren med drillflickor traditionsenligt marscherar förbi vårt hus cirka strax efter åtta på morron! Sen när jag gick ut med hunden så hittar jag ungarnas rutschkana i diket utanför vår trädgård och gula gungan saknas helt. Jag som ordar för det goda i samhället skriver omgående in ett "äckligt bananskal" till lokalblaskan och hoppas att de skyldiga läser det i nästa vecka och skäms öronen av sig! Förstöra för en treåring... hur lågt får man sjunka??!

Sen har det fixats skor till barnen, grillats med vännerna, hälsats på av diverse folk, planterat om smultronen i min nygrävda rabatt..., sovit över hos mina föräldrar, tätats husvagn - inte jag men sambon rök på det jobbet..;o)

Nu laddar jag inför samhällstjänsten (VFU:n) i morgon igen. Rödkål och badkläder får en missas! En vanlig dag på jobbet alltså...

//Annisen

Back on track...

Vart tyst här ett tag, men det beror faktiskt på ren lättja. Den drabbar mig titt som tätt... och nu lite oftare än vanlig tydligen! Men, men saker som beror på en själv kan man ju ändra på sägs det och jag får tro på det.

Planer inför närmsta framtiden:

• Skaffa inkomst
• Få in pengar på nåt sätt
• Vänta på skattepengarna

Japp, så ser det ut. Lättjan måste helt enkelt lätta..;o)

//Annisen