Högskola hela da'n...

...alltså igår.

Jag har fördomar. Jag har fördomar om allt möjligt. Trots att jag älskar nya utmaningar och att träffa folk reagerar jag nästan alltid inför nya saker och människor med en inåtväxande skepsis och kanske lite oro för det okända. Ytterst sällan visar jag utåt hur jag känner inåt. Det är bra. Jag har alltid fel! Nästan... Eller kallas det kanske magkänsla? En gång hade jag fel först men fick rätt - fast det blev fel.

IGÅR, ja då var det korvstoppning som gällde. Fast i ärlighetens namn var det över lag väldans underhållande och bra också.

Första föreläsningen handlade om Sveriges invandringshistoria. När vi kom till salen, vilken tyvärr inte var den bästa, möttes vi av en kul tjomme med ölmage, långt grått proffessorsskägg och plirande små ögon. Hela skapelsen var iklädd en skogsgrön intetsägande tröja med grå manshesterbyxor och när han skickade runt sin gröna högst omoderna cykelhjälm för att ta betalt för häften vi fått, ja då tänkte jag faktiskt gå därifrån. Jag är ju inte alldeles fördomsfri även om jag är öppen i sinnet. Jag tänkte ärligt att nån trist gubbe orkar jag inte med idag, men vilken tur att jag var kvar! Den här lilla farbrorn visade sig vara högst intressant att lyssna på. Mycket för att han i princip kom med totalt oväntade uttryck men han pratade på ett enkelt och småkomiskt sätt utan att vara överdriven åt nåt håll. Lovar att till och med min treåring likväl min snart åttioåriga farmor tyckt det varit minst lika underhållande som jag. Det var längesen jag ens antecknat så mycket som jag gjorde igår.

Det jag lärde mig då? Lärde och lärde, egentligen har man ju hört allt innan... fast ändå inte... och inte så att man kanske fattat... innan. NU fattar jag!

Skönt att få en schysst bakgrund till varför saker och ting faktiskt är som de är. Skönt att fördomar kan överbyggas. Skönt att jag är nyfiken och vill lära mig. Skönt att bli överraskad när allt känns blä. Skönt att erkänna för sig själv att jag, precis som alla andra, har fördomar. Skönt att bli bevisad gång på gång att mina fördomar är just fördomar! Skönt att jag lärt av mina misstag och inte låter fördomarna styra. Skönt att jag ännu mer än tidigare, för alltid, kommer ha svårt för människor som inte vågar se igenom sina fördomar och ta chansen att lära sig något istället!

Observera att jag i och med detta inlägg inte påstår att jag är felfri. Som sagt, jag har fördomar. Alla har fördomar. Jag tror man ska vara medveten dock och göra det bästa utav det. Skit i fördomarna och lev!

Andra föreläsningen var också bra. Fast där var det mest att ta till sig och lyssna som gällde, inte så mycket tänka eller skriva. Också underhållande. Och så behandlar jag nog mina barn som en rådjursmamma, är ingen kattmamma - eftermiddagens tankeställare... Ett mellanting vore kanske det bästa... Och enklast givetvis om alla var likadana, men fy vad trist..!

Vi är alla olika. Skönt..;o)

//Annisen