Hur som helst så skriker plötsligt A: -Hare mamma, titta haren!!! Jag, som stod med huvudet i mossan och frenetiskt plockade kvistar, tittar upp och står öga mot öga med en av hararna som "bor" hos oss. Jag såg den inte alls först, men jisses vad stooor den var på så nära håll... alltså ca 30 centimeters avstånd! Bruna fina ögon hade den. Haren vågade inte röra sig och jag backade sakta. Den låg och skakade, men när jag backade såg vi hur den lugnade ner sig.
Jag sprang genast in och hämtade kameran och så smög vi oss på det stackars djuret... igen... denna gång för att ta kort på den, men den låg så snällt kvar där och skakade lite till så jag fick min bild..;o)
En nära-hare-upplevelse, 090330.
En morgon tidigare i vårvintras hittade vi hararna ligga tryckta mot trädet båda två. De solade sig och njöt riktigt av vårsolen. Vi såg dem först runt åtta på morgonen, vid elva låg de fortfarande kvar!!
Våra harar gillar trädet.. Och att sola!
I grannskapet har vi två skojsiga ekorrar också, men dem kan jag berätta mer om en annan gång. Som att gå på zoo när man tittar ut i trädgår'n..;o)
//Annisen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar